Netherlandish Northern Renaissance Painter, ca.1450-1516 Bosch produced several triptychs. Among his most famous is The Garden of Earthly Delights. This painting depicts paradise with Adam and Eve and many wondrous animals on the left panel, the earthly delights with numerous nude figures and tremendous fruit and birds on the middle panel, and hell with depictions of fantastic punishments of the various types of sinners on the right panel. When the exterior panels are closed the viewer can see, painted in grisaille, God creating the Earth. These paintings have a rough surface from the application of paint; this contrasts with the traditional Flemish style of paintings, where the smooth surface attempts to hide the fact that the painting is man-made. Bosch never dated his paintings and may have signed only some of them (other signatures are certainly not his). Fewer than 25 paintings remain today that can be attributed to him. Philip II of Spain acquired many of Bosch's paintings after the painter's death; as a result, the Prado Museum in Madrid now owns several of his works, including The Garden of Earthly Delights.   Related Paintings of BOSCH, Hieronymus :. | Der Garten der Luste | The Ship of Fools (mk08) | Garden of Earthly Delights tryptich centre panel | Head of a Woman | The Man-Tree bfguty |
Related Artists:
Martin Mijtens d.a.
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Josef Feid
Austria (1806-1870 ) - Painter
SCHALCKEN, Godfried
Dutch Baroque Era Painter, 1643-1706 Dutch painter and etcher, active also in England. He was the second son of Cornelis Schalcken from Heusden, a clergyman in Made, and Aletta Lydius, who came from a famous clerical family in Dordrecht. In 1654 the family moved to Dordrecht, where Cornelis was appointed headmaster of the Latin school. There Godfried was apprenticed to Samuel van Hoogstraten. He completed his training in Leiden with Gerrit Dou and by 1665 had returned to Dordrecht. Schalcken's earliest known works, for example the Doctor's Visit (1669; Germany, priv. col., on loan to Cologne, Wallraf-Richartz-Mus.), are dominated by the influence of Dou and the Leiden 'fine painters'. Like Dou, Schalcken painted small genre pieces with a wealth of painstakingly rendered detail, and his themes and frequent use of artificial lighting are strongly reminiscent of the Leiden master. The six prints known by him, including a portrait of Gerrit Dou and a few portraits after van Hoogstraten, must also originate from this period. Possibly under the influence of Caspar Netscher and Frans van Mieris, Schalcken soon afterwards adopted a freer touch with gentler transitions and a lighter palette and applied himself to painting genre pieces with elegant figures.